Ur loggboken på skeppet "Ugglan" 1877
Det följande är ett utdrag ur loggboken på skeppet "Ugglan" tillhörande rederiet Örnen i Göteborg. Utdraget gäller en resa från Callao via Huanillos i Peru till Falmouth i England år 1877. Loggboken och utdraget är skrivet av sjökaptenen Alexander G. Mellander, som var befälhavare på "Ugglan". Han var hemmahörande i Göteborg och närmare bestämt bosatt med sin familj på Höglundsgatan i Majorna.
Den 25te Mars anlände skeppet till Callao i Peru för att erhålla orders hvarthän skeppet skulle gå för att lasta. Den 26te Mars var det besigtning ombord och den 27de Mars blef skeppet af vederbörande förklarat tätt och starkt samt i god order för att kunna intaga guanolast (gödselmedel bestående av fågelträck och fiskrester) för Europa enligt certeparti (avtal om frakt med fartyg). Den 28de Mars fick vi orders af vederbörande i Lima att gå till hamnen Huanillos för att där lasta. Den 29 mars lämnades Callao och anlände vi till Huanillos den 19 April utan något anmärkningsvärdt under resan.
(Huanillos var då en hamn där det bara lastades guano. Hamnen ligger i det dåvarande peruanska departementet Tarapaká, vilket förlorades av Peru i kriget mot Chile år 1879. Alltså bara två år efter det att skeppet "Ugglan" och Alexander Mellander var där.)
Skeppet förtöjdes därstädes med båda bogankarne. På det ena ankaret med 60 famnar ketting, allt efter hamnkaptenens och hamnlotsens order. Den 20 April eller dagen därpå började vi att lasta guano och samtidigt förde vi strömankaret akterut med 60 famnar förtöjningsketting med flera småkettingar, som handfot. Dessutom påstacks en kabel och tvenne trossar i akterhand för att sticka ut springet, så att skeppet skulle kunna svinga vindrätt i händelse af hård landbris, såsom ofta inträffar under vintertiden.
Vi fortsatte att lasta guano dagligen till den 9de Maj, då det omkring kl. 8 t. 15 m. e.m. uppstod ett mycket häftigt jordskalf, så att fartyget började skakas mycket hårdt och fortfor därmed i cirka 2 minuter. I land började bergen rasa med ett förfärligt brak och dån och en stund därefter - cirka 15 minuter - kom hafvet i en häftig rörelse. Fartygen på redden sleto sig loss från sina förtöjningar eller drogo dessa med sig och flögo omkring tillsammans med varandra med en förfärlig hastighet. Somliga fartyg gick i qvav, andra miste bogspröt eller master, andra åter fingo större eller mindre skador. Då och då hördes skrik och klagan från menniskor. Allt var i ett virrvarr hela natten till in emot kl. 4 på morgonen.
Hafvet blef då lugnare och jordskalfen, som oafbrutet hållit på hela natten med kortare mellanstunder, blefvo allt mera dofva och aftagande. Så snart vattnet kom i rörelse, så stacks akterförtöjningen ut. Fartyget skar då ut från de öfriga skeppen med en förfärlig hastighet. Samtidigt stacks en ketting öfver på båda ankaren för att komma helt fri från de öfriga fartygen. För öfrigt gjordes allt möjligt för att rädda skeppet, lasten och inte minst menniskolif. När kettingarne och ankarne sjöngo upp (lyftes upp av sjöhävningen) tog skeppet en gir in åt land och tillbaka till sin förra plats. Någon gång kom hon i kollision med ett stort amerikanskt skepp, med den påföljd att amerikanen miste sin klyfvarbom. "Ugglan" miste sin mesanbom (bom på aktermasten), tillika med några skamfilningar på babords låring. För öfrigt var skeppet ej i kollision med något annat fartyg under hela natten, utan höll det sig genom styrning klart från de öfriga fartygen. Likväl blef kopparplåten något skamfilad af vrakstycken och "launeher" som drefvo omkring skeppet.
"Ugglans" förlust under katastrofen består uti akterförtöjningen, som stacks från fartyget, strömankaret vägande 1200 Centner, 60 famnar 1/16 tums ketting, 1 styck 9 tums kabel 80 famnar, 2 stycken nya 4 1/2 och 2 1/2 tums trossar, båda af full längd, 2 kran- och röstlinor, 4 till antalet, ett stormärsfall. Dessutom blefvo tvenne trossar förstörda, hvilka begagnades för att hålla båtar och "launeher" klara från skeppet. De voro af 80 famnars längd och 5 1/2 tums tjocklek. Mesanbommen blef afbräckt på midten samt 10 - 12 kopparplåtar skamfilades.
Förutom en del småskador klarade sig skeppets besättning helskinnad från denna olycka.
"Den 10de Maj var luften mörk och hotande och flera jordskalf kändes. Bogade ut reservankaret och bände i den svära (tjocka) kabeln och gjorde klart till att låta den gå om det så skulle påfordras.
Från denna tid till den 17de Maj låg skeppet overksamt i afbidan på att en af "guanoshooterna" (transportränna för guano) skulle blifva i ordning och började då att lasta samma dag. Från den 17de Maj och till den 3dje Augusti är det ej något anmärkningsvärdt, som behöver antecknas utan har skeppet dagligen tagit in guano när sjön och vädret det tillåtit. Förutom för lastning har öfriga delen av manskapet varit sysselsatt med reparationer efter olyckan. Nu var skeppet lastat enligt vederbörandes utsago, med beqväm last af guano och befanns skeppet nu vara tätt och endast läcka 3 1/2 tum per dygn.
Den 4de Augusti blef skeppet utklareradt för Falmouth eller Queenstown för orders och resan från Huanillos började den 7de Augusti. Under skeppets vistande i Huanillos hade det dagligen och ofta varit så kraftiga jordskalf att fartyget däraf skakats mycket hårdt. Tre dagar efter att vi lämnat Huanillos eller den 10de Augusti inträffade också ett så häftigt jordskalf att fartyget knakade i alla fogningarna och hon arbetade mycket tungt. Från denna dagen ökade sig vattnet uti lastrummet så mycket att vi dagligen var tvungna att pumpa hvarje vakt, ty det läckte mellan 10 och 17 tum per vakt. (Varje vakt = 17 timmar). Från dato till den 6te September är det ej något särskiljdt att anmärka, utom att vi den sistnämnda dag fick hård storm med öfverbrytande sjö, som varade i 2 dygn. Den 11te September hade vi mot oss en orkanlik storm med svåra hagelbyar och en så förfärlig öfverbrytande sjö att fartyget jämt var nedgräft i hafvet och därför arbetade mycket häftigt. Tillföljd af att så mycket vatten kom på däck, måste vi bräcka ut sidoportarna för att lätta skeppet för öfvervattnet. För öfrigt gjordes allt möjligt för att kunna rädda fartyget, lasten och besättningen från undergång.
Fartyget blef under denna senare storm, mera läck än tidigare och besättningen på öfverdäck var surrade vid länsarna och fick pumpa upp guanovatten nästan jämt. Allt som var på däck blef mer eller mindre skadadt. Skansbeklädnad, kajut- och hyttrappor, starluckshuset m.m. blef sönderbräckt och till stora delar bortspolat.
Det skall nämnas att alla ombord kände en mycket stor oro under dessa stormiga dagar, men fartyget och den redige besättningen red ut stormen.
Efter en resa från Huanillos under 104 dygn anlände skeppet "Ugglan" till Falmouth den 19de November med stor förlust af bland annat segel, som blåst sönder vid de åtskilliga stormarna. Besättningen var fortfarande fulltalig och oskadd."
Då "Ugglan" lyckligt och väl kommit in i hamnen i Falmouth tyckte säkerligen kaptenen Alexander G. Mellander att den nyss gjorda resan hade varit nog så dramatisk och skrev därför ett utdrag ur loggboken. Det handskrivna utdraget är bevarat och avskrivet av son-son-sonen Bengt-Yngve Mellander. Göteborg 1969-09-09.